Slow fashion är vägen framåt
Att ta hand om det som man redan har, är något som funnits med Viveka Lundström sedan barnsben. Som uppvuxen i Valskog, en liten by med cirka tusen invånare, var det naturligt att sy sina egna kläder av det som fanns till hands i hemmet.
– Remake, som är trendigt nu, har alltid funnits med mig på ett eller annat sätt. Redan som tonåring sydde jag mina egna kläder, ofta av gamla gardiner och lakan. Senare sydde jag även bal- och brudklänningar till mig själv och mina vänner, berättar Viveka.
Efter den kreativa tiden följde flera år av ett annat liv där Viveka arbetade som civilekonom och drev eget företag. Men när barnen vuxit upp och hon sålde sitt bolag, fann hon sin väg tillbaka till sömnaden.
– Jag älskar Excel men det är skapandet jag brinner för.
Viveka utbildade sig inom mönsterkonstruktion och började förstå den djupare innebörden av hållbarhet inom modeindustrin. Hon läste på om textilindustrins miljöpåverkan och gick en kurs i återbrukssömnad.
– Ju mer jag lär mig, desto mer respekt får jag för hantverket. Ett välsittande plagg är ett konstverk. Och insikten att en billig klänning från en vanlig klädeskedja inte alls är billig, att någon annan betalar priset - både miljön och sömmerskan långt borta - har blivit en drivkraft för mig.
När hon fick höra om Medborgarskolan kände hon att det var rätt plats för henne att dela vidare sina kunskaper på.
– Att få vara inspiration och bollplank för människors kreativa idéer är jätteroligt. Det är alltid en härlig stämning på kurserna.
– Att få vara inspiration och bollplank för människors kreativa idéer är jätteroligt. Det är alltid en härlig stämning på kurserna.
Viveka berättar om flera exempel där hon omvandlat trasiga eller överblivna kläder till något nytt och användbart. Ett extra minnesvärt projekt involverar farmor Mimmis virkade överkast.
– Som barn fick jag och min syster varsitt överkast i julklapp. Det tog ett tag innan jag förstod hur mycket tid och kärlek farmor hade lagt ner på dem. Idag är överkastet omgjort till en älskad kofta som jag ofta bär, säger Viveka.
Framtiden för hållbart mode ser ljus ut, menar Viveka.
– Jag hoppas kunna bidra till att fler tänker kvalitet. Vi måste få bort de snabba kickarna och i stället underhålla och värdera våra kläder som man gjorde på 40- och 50-talen. Slow fashion är vägen framåt!
Många ungdomar har klimatångest och handlar mycket på secondhand. Det pågår även lagstiftning inom EU kring textila frågor.
– Vi måste börja tänka ett varv till innan vi köper och bli medvetna konsumenter, om inte annat för våra barns skull.
Ett virkat överkast från en kärleksfull farmor har decennier senare blivit till en älskad och använd kofta. Koftan symboliserar att vi kan bevara traditioner och samtidigt skapa något nytt och meningsfullt. För med kunskap, kreativitet och kärlek till hantverket kan vi alla bidra till en hållbar framtid.
