Dans och teater

Konsten att hålla bollarna i luften

Frank Phoenix står på en soldränkt gräsmatta i stads­parken i Örebro, omkring sig har han barn och vuxna som alla försöker lära sig att ­jonglera. Bollar som far ­genom luften, fångas och kastas igen i en perfekt ­liggande åtta. Jonglering fascinerar och det är många som vill ­prova på när Medborgarskolan anordnar aktiviteter under nationaldagsfirandet.

Frank Lind som han egentligen heter började jonglera i 16-17 års ålder och har hållit på sedan dess. Det har blivit över trettio år av olika shower, allt från streetperformance till uppträdanden på kryssningsfartyg och företagsevent, både i Sverige och utomlands.

Men det började egentligen med magi och trolleri. Hans morfar brukade trolla fram mynt bakom öronen och med barnets nyfikenhet och fascination väcktes intresset.

Som liten sjuåring fick han en trollerilåda och han fastnade för kortmagi och ­bollar. Trollerilådan blev snabbt utsliten och han begav sig till biblioteket, där han fick hjälp att ytterligare fördjupa sina magikunskaper genom ­böcker om trix och trolleri. Nästa steg var att addera ­något mer, när han trollat bort bollarna, fanns det mer att göra? Där föddes idén om jonglering.

Att jonglera handlar om mönster, takt och att fokusera på en boll i taget.

Att jonglera handlar om mönster, takt och att fokusera på en boll i taget. Många tror att man måste ha bollkänsla för att kunna ­jonglera, men det är helt fel menar Frank. Taktkänslan är betydligt viktigare.

Uttrycket att hålla många bollar i luften får en osökt att tänka på jonglering och multi-tasking, men liknelsen faller när Frank berättar att det handlar om att kasta en boll i taget och det kanske är det som hemligheten att klara av multi-taskingen också, en sak i taget och få den att flyga perfekt innan nästa adderas.

Till vardags är Frank lärare i spanska och engelska och far till tre barn som alla är på väg att bli jonglörer de med. Att det skulle ligga i generna förnekar han bestämt men jonglering är något som alla förstår, det är universellt.

Han har aldrig träffat på ­någon som inte kunnat lära sig, men det krävs övning och att inte se en tappad boll som ett misslyckande.

Den yngsta han har lärt var 5 år och den äldsta 82 år, så det är aldrig försent.

Att öva upp sin färdighet att kunna arbeta likartat med bägge händerna ­kallas ambidextri och är nyttig ­hjärngympa. Öga, hand och koordination och förstå bollens bana. När man jonglerar skärps fokuset, man kopplar bort omvärlden men är samtidigt intensivt medveten om vad som händer.

Ibland är mina adepter så koncentrerade att de ­glömmer att andas säger Frank med ett skratt och då är det svårt att hålla bollarna ­flygande.

Man kan jonglera med allt möjligt men lättast att börja med är förstås bollar. Frank själv har både knivar, facklor och käglor i verktygslådan. Men det konstigaste han jonglerat med är astma­inhalatorer som han ombads jonglera med på ett företagsevent för AstraZeneca.

Att det finns saker att kasta upp i luften lite överallt i omgivningen är förstås en självklarhet för Frank.

– Jag älskar ju det här.