Hälsosamma skratt hos Medborgarskolan!

När pandemin lade sitt dystra täcke över världen i början av 2020 var det många som tappade fotfästet litegrann. Det var svårt att föreställa sig vilka begränsningar vi skulle ställas inför – sådant som vi tidigare tog för givet har i efterhand kommit att bli en lyx som vi nu sakta men säkert vågar unna oss igen.

Annika Karlsson är en av deltagarna i den knypplande kamratcirkeln och hon är glad över att åter kunna träffa sina vänner.

- Det var jätteroligt att träffas igen! Man hade ju nästan glömt bort hur man gör när man umgås. Men det är skönt när man vet var man har varandra, det var bara att fortsätta där vi slutat.

Hennes intresse för knyppling föddes i ungdomen. Hon växte upp i Karlstad och gick på dåtidens flickskola, där unga flickor skulle lära sig att bli goda värdinnor. Detta innebar skolkök och handarbete. Hon knypplade mycket under skoltiden men sedan blev knyppeldynan ståendes i många år.

Några år innan pensionen kom Annika i kontakt med en grupp damer som drev ett knyppelcafé - och vips så var knypplingen igång igen. På grund av flytt bröts denna kontakt men knypplingen bet sig envist kvar. När Annika senare gick kurs i datakunskap och släktforskning på Medborgarskolan i Karlstad passerade hon en dag en öppen dörr. Hon klev in och hamnade åter i en knypplingsgrupp som bjöd in henne att bli en i gänget. Det blev hon gärna och sedan 2014 har de träffats regelbundet.

- Vi är alla pensionärer, den äldsta vi haft med oss var 90 år. Själv är jag ensamstående och har barnen på annat håll så det är fint att känna att man är i ett sammanhang. Gruppen har blivit väldigt viktig och vi skrattar mycket tillsammans, säger Annika och tillägger med eftertryck att det är hälsosamt att skratta.

Och visst har hon rätt i det. Skratt är viktigt, liksom känslan av att höra samman med andra. Flera av vännerna brukar gå kurser tillsammans på somrarna. De kommer tillbaka med nya mönster och sedan knypplas det, allt ifrån hjärtan och tomtar till båtar, hus och sjalar. Och Annika, ja hon har en alldeles egen tvist på det här med knypplingen. För 30 år sedan blev hon nämligen präst och sedan dess har vänner och bekantas barn fått en dopgåva med sig efter dopet i form av en liten knypplad ängel. En personlig liten gest som säkerligen är uppskattad av både dopbarnen och deras föräldrar.

Text: Camilla Danielsson