Finalist i Droppen: Rebecka Forsgren

Rebecka Forsgren är sydsamisk jurist som arbetar för urfolks och samers rättigheter på lokal, nationell och internationell nivå. Hon arbetar för att göra lagar mer tillgängliga och förståeliga, och uppmuntrar särskilt utsatta grupper i samhället att arbeta för att stärka sina rättigheter.

Efter studier i juridik vid Umeå och Tromsö universitet har Rebecka ägnat sin karriär åt att försvara urfolkens och specifikt det samiska folkets rättigheter. Hennes arbete spänner över internationella arenor, som FN, och svenska människorättsorganisationer, samt samarbete med samiska organisationer och samebyar.

Du är nominerad till Demokratipriset Droppen. Varför tror du att du blivit nominerad

- Jag är för det första väldigt glad för denna nominering – att någon tycker att jag bidrar till något så viktigt som demokrati är ju ofantligt fint! Jag har egentligen aldrig tänkt att jag arbetar aktivt för demokrati, även om min utgångspunkt i mitt arbete, och mina ideella engagemang, är just att vi ska nyttja de rättigheter vi har som medborgare i ett demokratiskt land. Jag hymlar inte heller med att demokrati inte alltid är rättvist – de grupper i samhället som har svagare röster får också svagare rättigheter. Demokrati fungerar inte felfritt som det ser ut nu. Men jag är väldigt positiv vad gäller möjligheterna att förändra det samhället vi lever i.

Vad är demokrati för dig?

- Demokrati för mig är inte att majoriteten bestämmer – då körs många grupper och individer över. Demokrati är att skapa så bra förutsättningar för så många människor som möjligt i ett samhälle. Demokrati är ett system som hela tiden kan utvecklas till det bättre, det är ett system som hela tiden omvärderas i och med att våra värderingar ständigt förändras. För inte alltför länge sedan var till exempel åsikten i det demokratiska Sverige att samer var en lägre stående ras som inte hade samma rättigheter som svenskar. Men i och med att majoriteten i Sverige har utvecklat sina empatiska förmågor och har ett överflöd av trygghet och privilegium som kan delas så har denna, och andra orättvisa åsikter och orättfärdig praxis, förändrats. Folk är i regel goda – ge makt till dessa människor och samhället kommer utvecklas till en varmare och mer omtänksam plats. Demokrati möjliggör detta.

Berätta om hur du bidrar till demokratin?

- Många känner att makten; personer i maktposition, normer i samhället och de lagar som styr oss, är långt bort från dem. De är svåra att förstå och svåra att förändra. Jag har fokus på de lagar och regler som styr oss och vill göra dessa mer förståeliga för människor. Jag försöker förklara att de är möjliga att förändra och att de är möjliga att nyttja till sin fördel. Jag försöker visa att det finns sådant som har förbättringspotential men också att det finns en hel del lagar som verkligen är fina – som är gjorda för att stärka de grupper i samhället som behöver stöd. Och dessa ska såklart nyttjas – de är gjorda för att användas – så jag uppmuntrar till detta.

Jag brinner också för att visa hur vi kan använda, och stärka, den internationella rätten. Vi är inte isolerade från resten av världen, framsteg i Australien kan ge oss ett lyft här i Norden och vice versa. Särskilt urfolk har starka band med andra urfolk i världen och vi arbetar med varandra för att lyfta allas rättigheter. Det är en väldigt fin gemenskap och solidariteten mellan urfolk är väldigt stark. Genom att se på demokrati som något vi strävar efter att nå globalt så blir vi starkare – vi tar lärdom av varandras vinster och vi som lever i starkare demokratier påminns om att värna om denna och att vara tacksamma.

Var kommer ditt samhällsengagemang ifrån?

- Jag är uppvuxen i en familj som har starka ideella engagemang. Som samer tillhör vi inte heller normen och mina föräldrar har fått kämpa för att våra rättigheter ska bli respekterade, till exempel genom att min mamma under många år arbetade för att jag och mina syskon skulle ha rätt till hemspråk. Många samer har ett starkt samhällsengagemang, antingen för att man vill det eller för att man känner sig tvungen. Tyvärr kränks samiska rättigheter dagligdags, allt från samiska barns rätt till utbildning till markexploateringar som omöjliggör kulturutövning. Att inte engagera mig har aldrig varit ett alternativ för mig.

Varför tycker du att man ska rösta på dig?

- Jag tycker man ska rösta på någon som man vill lyfta, som arbetar med frågor som man själv känner behöver stärkas. Är det urfolks och kanske särskilt samers rättigheter som man känner behöver få en starkare röst så kan det kanske vara en idé att rösta på mig. Men det finns många grupper vars rättigheter behöver stärkas – och många engagerade människor som även de nominerats.

Vad har du för tips till andra som vill engagera sig i samhällsfrågor?

Man behöver inte göra precis allt. Liksom många unga strävade jag högt med någon typ av ”rädda hela världen”-målsättning. När jag arbetade inom FN gav det mig möjligheter att arbeta internationellt men trots det märkte jag att jag bara kunde fokusera på några frågor. Och då fick jag arbeta för att landa i att det räckte gott. Jag har mitt fokus, jag har mina frågor jag arbetar med och jag får ha tillit till att andra arbetar med allt annat. Och det häftiga är att om man till exempel bara fokuserar på samiska språkrättigheter så sitter man helt plötsligt och diskuterar döv-stummas språkrättigheter med någon som engagerar sig i det. Hips vips har ni ett samarbete, och det snäva fokus du har bidrar till ett mycket större rättighetsarbete.

Varför är det viktigt att stärka minoriteters rättigheter?

- Vi måste våga tro att samhällen kan bli än mer rättvisa, än mer omtänksamma och ge än mer möjligheter för att alla ska kunna leva i trygghet.

Vad skulle du göra om du vann Demokratipriset Droppen?

- Det finns många engagemang i Saepmie som behöver stöd, särskilt bland unga. Dessa prispengar skulle gå till att stötta sådana engagemang.

Har du något speciell händelse som du vill dela med dig av?

- När jag gick i gymnasiet så skriv jag en uppsats gällande tvångssteriliseringar av transpersoner. Jag var väldigt upprörd över det hela och kände en stor sorg över den historia av tvångssteriliseringar vi har i Sverige och att denna sjuka praxis levde kvar. Bara några månader efter att jag gjort detta arbete så ändrades denna praxis och tvångssteriliseringar tillämpas inte längre vid könskorrigering. Jag hade absolut inget med denna positiva utveckling att göra ska nämnas, men jag gick från en känsla av hopplöshet till att förstå att förändring verkligen är möjlig.