De snickrade på sin dröm

Text: Sofia Eriksson | Bilden är en genrebild och föreställer inte de intervjuade

Innan hon började utbildningen hade Cecilia aldrig snickrat. Några månader senare var hon redan en bra bit på väg med ett stort slagbord.
– Jag är så nyfiken av mig och hade länge velat kunna göra egna saker i trä. Och så dök kursen upp i mitt Facebookflöde. Jag bestämde mig direkt, säger hon.

Lämna stress och problem

Kursenhon och Anna gick var en så kallad diplomutbildning på två dagar i veckan i totalt 13 veckor. Anna, som snickrade ett skåp, hade gått kvällskurs tidigare och fick mersmak där.
– Jag ville bryta av vardagen vid datorn i mitt vanliga jobb. Det här var perfekt. Man lämnar alla stressiga problem utanför och dyker rätt ned i träets alla utmaningar i stället.

Deras kursledare Oskar lärde dem det grundläggande om verktyg, maskiner och tekniker samt guidade dem genom processen.
– Jag ger alltid mina elever förutsättningar att tänka själva och lära sig medan de gör. Det som är bra med att jobba med vuxna är att de har tålamod och kan ta när det blir motstånd.

Hemlig dröm om att bli möbelsnickare

Det skrattar både Cecilia och Anna åt. Det har allt hänt att de vänt bitar fel och mätt lite galet. Men till slut blir det rätt, och belöningen kommer när allt klaffar.
– Jag har en hemlig dröm om att bli möbelsnickare. Fast det fina med att gå den här typen av utbildning är att man får testa på, säger Anna. På riktigt liksom.

Cecilia vill både lära sig bygga och finsnickra.
– Männen i min familj håller på och bygger hemma. Dels vill jag kunna jobba med dem, dels vill jag göra vackra föremål som kanske kommer att hålla i flera hundra år.